Idag begravdes Ulla, en granne och nära vän till mormor. Det var i Öjeby kyrka och utanför var det marknad så det var en del folk.
Vi hamnade framför ett par skvallerkäftar som satt och viskade hela tiden, och naturligtvis så hanns det med en telefon som ringde också. Ska det vara så himla svårt? Folk klagar på oss yngre, men det var då en äldre man som ägde den telefonen.
I alla fall så var det en fin begravning. Jag tittade mest på hennes barn och tänkte på hur det själv skulle kännas. Hans fick barn bara några dagar efter att Ulla dog, och Anna är gravid och ska föda i januari. Ulla hade så gärna velat vara med, men tyvärr så orkade hon inte längre. Hon hade lidit av cancer i två år.

När vi kom ut från kyrkan så hade det börjat snöa. Bara några småflingor i och för sig, men det var i alla fall den första snön. Det var väldigt fint tycker jag.

Minnesstunden var på malmgården i Hortlax. Det var ganska många som kom dit, och ännu mer hade det varit i kyrkan. Jag tror aldrig jag har upplev så mycket kärlek i samma rum förut. Man insåg verkligen hur många som tyckte om henne, och hon fick de finaste lovord man kan få. Men så var hon också en väldigt fin människa. Personligen har jag inte träffat henne så värst många gånger, men av alla som höll tal så kändes det som om man kände henne väl.
Mina tankar går idag till hennes familj.

Vila i frid Ulla.